Alltså, finns verkligen sann kärlek?
det måste vara en stor jävla lögn?
vet att man inte ska hålla på att leta efter sin stora kärlek
så är det klart man har ögonen öppna.
Jag vet knappt hur man lever singellivet, aldrig varit där förutom nu.
Jag trivs inte alls som singel. inte inte inte alls.

Men är ändå jävligt trött på kärleken, för den finns ju fan ingenstans.
inte den man vill ha.
vart fan finns den fina kärleken man ser på film?
en underbar kille som behandlar sin tjej som en guldklimp.
var finns dom fina blickarna ?
allting som är så jävla vackert i filmer som man får en tår i ögat av,
hur killen är så fin.
vart fan finns sånt?!

det är ett stort jävla skämt.
jag vill också.

jag vill också få dom där blickarna som får en att smälta,
vill ha dom där kramarna som får en att aldrig vilja gå därifrån.
Att bli omhållen och känna sig trygg, så himla trygg att det skulle kunna
vara världskrig runtomkring en.
Jag vill känna mig älskad.
Vart får man dom där sakerna?

inte fan är det inom räckhåll iaf.
den saken är klar.

Känns som det är onödigt att ens tänka dom här tankarna, för att hitta sin drömkille.
eller att få tillbaka sin drömkille är helt jävla omöjligt.
Jag vet ju redan vem det är.
min soulmate.
men det finns inte ens på kartan att det blir så som jag vill.

egentligen hade jag alla dom där sakerna jag skrev nyss att jag ville ha.
jag hade dom.
i min hand..
Men saker och ting förändras och vips, finns inte det kvar.
Eller jo, kramarna som får mig att känna mig så sjukt trygg finns kvar.
men dom är få. För jag träffar dig inte så ofta.

känns som jag gått förlorat på min livskärlek.
undra om du nånsin tänker som jag?


http://www.youtube.com/watch?v=CFSI9X6R1sE

jag tror verkligen inte på någonting.
inte ens kärlek längre.