Storstädat huset, min älskling ligger och sover sött i soffan med sin snuttis, ett lugn och lycka sprider sig i min kropp och jag kan bara sitta och le. Att se henne andas och röra sina små fingrar och fötter är helt underbart. Se henne drömma och utvecklas. Kan fortfarande inte förstå hur hon kan vara våran? hur blev det såhär bra? Jag är så lycklig för min lilla familj. Vi är bäst, så är det bara.

 

Jag och min vän brukar ofta prata om hur det hade varit om vi hade stannat i det kaoset vi levde i förut, vad hade vi gjort och vart hade vi bott? Hade vi fortfarande sprungit som fulla idioter på krogen och raggat till oss drinkar? Gått rangliga hem och gjort samma sak igen dagen efter? antagligen. Det är sjukt hur man kan förändras direkt till det bättre när man träffar mannen i sitt liv och man börjar en resa man inte trodde skulle ske. Jag ångrar absolut ingenting, jag har levt ett förbannat roligt och kaosartat liv som jag lärt mig av.

 

Sommaren har precis kommit igång och jag njuter av varje dag som går. Snart ska vi till Fjällbacka och bo där i en vecka med Sambons familj och det ska bli så mysigt. Bara strosa omkring i hamnen och dom små huset som ligger överallt på bergsklipporna där. Äta ute och ta en glass i solnedgången. Behöver jag säga att jag längtar?

 

Min sötnos är nu 7 månader och kryper nästan. Jag har svårt att fatta hur stor hon blivit. Äter som en häst och älskar allt och alla. Vår lilla glädjespridare. <3