Det där med sann vänskap, hur mycket kan man inte disskutera det?
hur många gånger försöker man inte förklara vad det betyder? bara saken att tänka på det gör mig illamående.  Man går bara och väntar på att allting ska rasa, för tro mig. någongång kommer det göra det. Och om det rasar, kommer man bygga upp det igen? Eller låter man det ligga där som en stor hög av falsk vänskap och falska meningar?

Det finns dom som verkligen lyfter upp en när man ramlat. Dom vännerna är något att hålla tag i. Dom finns där, även om dom är väldigt väldigt väldigt sällsynta. Ni vet vilka ni är, ni är guld värda.

jag börjar tappa hoppet på den här stan.
verkligen! Den är verkligen full av skit.




___________________________________________________________________
___________________________________________________________________

Dax att ta tag i skiten nu
vill inte se ut såhär längre.